Det har varit en fin dag. En riktig sommardag. Jag åkte och badade i bassäng utomhus. Det var härligt. Det fanns gräsmattor så man kunde ligga och softa och ta det lugnt, bli riktigt varm och sen gå och bada när man fick lust.
Jag hoppade först ner i bassängen som var avsedd för lek. Det var många människor där; barn och ungdomar med föräldrar. Det var lek och stoj. Jag hade med mig simglasögonen. När jag simmade under ytan blev det nästan helt tyst. En kontrast till ljudbilden ovanför ytan. Det var härligt och skönt att växla så. Under ytan ben som sprattlade.
Jag tog mig bort till andra änden bassängen och bytte till delen avsedd för bröstsim. Det var mer det jag var ute efter. Simmade några vändor och gick sen tillbaka. Duschade varmt och kände mig lite duktig och nöjd över att ha gjort något.
Jag njöt när jag gick där inne på badområdet. Jag tänkte att det var längesen jag njöt så. Kanske för att jag tog tillvara på dagen. För att jag vet att det är inte många dagar som denna på ett år.
Det var befriande att vara bland många människor. Det gav en känsla av att jag är liten, en i mängden bara, och att vad jag gör inte spelar så stor roll.
Mina problem kändes genast lite mindre när jag såg alla dessa människor fullt upptagna med att leva sina liv. Alla har sina strider i livet.
I Indien bor en miljard människor. En miljard olika individer som skiter fullständigt i vad jag gör. Om jag gör bort mig på nätet i en blogg eller ens i teve. Dom har inte en aning om att jag existerar. Därför är det egentligen fritt fram att testa och prova. Går det åt skogen är det bara att dra till Indien och starta om bland människor som inte känner en. Typ.
///
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar