Motstånd

Hallå!

Det var länge sen jag skrev här. Jag undersöker olika uttryckssätt.

Det är ljust ute. Att sitta här och skriva är ett sätt att undvika att gå ut.

Att gå promenader är okej om dom fungerar som en paus från någonting annat. Men när dom spelar huvudrollen under en dag eller i ens liv förvandlas dom till ett tråkigt måste. Något som ska bockas av, och då blir det inte lika lustfyllt.

Har fått låna en bok som heter "The war of Art". Den handlar mycket om motstånd. Motstånd till att ta sig för det vi innerst inne vill och skulle må väl av att göra för att växa, men som samtidigt kan vara lite jobbigt att ta tag i. Ett kreativt projekt till exempel, som vi tänkt på länge men skjutit upp.

Motståndet yttrar sig i att vi hittar på ursäkter eller distraherar oss med annat.
Jag känner igen det alltför väl i mig själv.

Som när jag ska ge mig i kast med något kreativt som att spela in youtube-klipp eller skriva. Jag fastnar i tekniken; att jag behöver en ny dator eller något i den stilen och så ägnar jag väldigt mycket tid åt det. Snöar in på det liksom.

Jag har efter mycket om men en ny dator. Men är jag lyckligare för det? Går det lättare? Ja, lite, för den är snabbare och väldigt tyst vilket är skönt. Men den är liten och jag märker hur jag blir spänd när jag sitter och jobbar med den.

Jag får skuldkänslor för att jag överhuvudtaget ser ett detta som ett problem, med tanke på hur världen ser ut och människor på vår jord har det. Samtidigt är det skönt att grotta ner sig i något icke-problem för att slippa världens kaos för en stund.

Vad finns det för motstånd i ditt liv? Förhalar du någon dröm du bär på?