Igår kväll åkte jag ut till pappa och hans sambo på landet. Hon (pappas sambo) hade ett smycke i form av en groda runt halsen. Senare såg vi en padda utanför dörren. Så fin var den, paddan. Paddor är stora och grodor är små. Jag har inte vetat det så länge: hur små grodorna är. Grodor symboliserar glädje och jag tycker det stämmer in på pappa och hans sambo: dom är ute efter att ha kul.
Dom har säker haft mycket kul på vägen, på deras resa tillsammans som nu varat i tio år. Men jag ställer mig väldigt skeptisk till det ständiga jagandet efter upplevelser. Alla middagar och fester och resor, det ena efter det andra. Det tar liksom aldrig slut. Vi är alla olika, men jag känner för min del är att jag inte skulle bli tillfredsställd av deras sätt att leva.
Jag behöver (som alla runt mig vet!) stanna upp ibland och vänta in mig själv. När jag möter någon vill jag att det ska ge någonting helst. Ytligt hit-chattande är inte riktigt min grej. Det har blivit svårare med tiden, ju känsligare jag blivit desto mer kräsen.
Jag är medveten om att jag har gått för långt åt andra hållet. Blivit en eremit och lever alldeles för isolerat. Av olika anledningar. Ibland för att jag inte orkar annat. Egentligen är jag en social filur.
Så inga överdrifter alltså. Åt något håll. Mister lagom då eller? Låter trist. I vilket fall så satt jag ner i soffan tillsammans med dem och grannparet som också var där och tittade på hur det firades att kronprinsessan fyllde år. Fest på Öland med artister på scenen och kungafamiljen bänkade i rad längst fram. Vad framtidens människor kommer att säga om detta kan man undra, men nu är nu.
I morse duschade jag i de fina duscharna dom har där. Såna där duschar där det känns som att man står i regnet. Munstycket sitter högt upp och sprider som regndroppar ner över en. Schamponerade håret.
På förmiddagen en promenad. Såg smultron längs med vägen
och plockade några och åt. Wow alltså. Vilken njutning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar