Måndag

Ingen särskild dag. Eller? Osteopati som jag inte är imponerad av. Promenad mot slussen och sen på väg hem, men får hjälp att vända om, intuitionen säger stanna kvar i stan, det är det jag vill, så promenerar ner mot gamla stan och skeppsbron.

Det är vackert väder så det är toppen att promenera, tänker på pappa, att jag ska ringa honom, gör det när jag är vid slottet ungefär, han är på kontoret de ska snart äta lunch, jag är välkommen upp, jag säger ja tack och styr stegen dit. Går förbi kungsan, hör en kvinna med tydlig amerikansk brytning föreslå till sina föräldrar (tror jag) att de ska gå genom kungsträdgården.

Jag kommer upp på kontoret, hälsar på personalen och Nasa. Nasa är glad att se mig. Det är trevligt. Maten är god, jag äter även fast det inte är vegetariskt. Jag äter generöst, det känns bra med mat. Nasa bjuder på hemodlad gurka från hennes kolonilott, den var riktigt god. Helt otrolig faktiskt. Det är så här gurka ska smaka tänker jag.

Pappa och jag sätter oss sen i loungen, i soffan och fåtöljerna, vi pratar lite, jag känner mig lite trött och nedstämd, ångesten är tydlig. Vi pratar om ditt och datt, trump såklart och jag visar honom ”tiny trump” på nätet.

Pappa föreslår så småningom promenad (kors i taket) och för ovanlighetens skull känner jag motstånd till det, men vi tar oss ut, går bort mot nybroplan. Jag tänker att jag är tråkigt sällskap, säger inte mycket för mår inte så bra, men det är en fin dag och jag får gå sakta för pappas skull.

Vi kommer till berzeli park, pappa nämner att mamma kontaktat stadsförvaltningen en gång i tiden och bett dem spara grönskan här. Pappa vill sitta ner, han sätter sig på en bänk och jag i gräset. Pappa ringer handelsbanken, jag gör ingenting typ, tittar på människor, tänker lite (det är ju mer eller mindre oundvikligt).

Efter en stund reser vi oss och går vidare, vi går till volkswagens showroom på Hamngatan och möts av en väldigt pigg säljare med en speciell röst. Han visar de tjusiga bilarna, en Golf hybrid bland annat. Pappa är positiv till Golfen.

Vi går tillbaka sen, i sakta mak, mot kontoret. Fast jag går vidare mot tandläkaren. Riddargatan upp, vänser vid artellerigatan, sen ligger den där, fint läge i fint hus, som en butik man kliver in i.

Tandhygienisten är snäll och tar väl hand om mig. Tar bort tandsten. Hon är gravid och ska föda i december, sen mammaledig. Hon gillar fluor, det är bra mot karies säger hon. Jag frågar om hon använer eltandborste, det gör hon inte. Det känns bra. Då får jag lite bättre samvete.

Jag får svårt att åka hem efter tandläkaren, jag vill inte hem, tänker på datorn som är beställd som borde finnas på kontoret, men jag frågade aldrig om den. ”Ska jag göra det?” tänker jag. Nej, det känns för obehagligt, osäkert, jag avvaktar. Jag sitter en ganska lång stund på en bänk i solen på norrmalmstorg och tänker på detta. Jag börjar gå mot kungsträdgården, vänder tillbaka och går mot tunnelbanan, köper en banan och en wrap och går upp till kontoret igen.

Sätter mig i köket, det är tomt och lugnt, det känns skönt. Jag öppnar wrapen och känner obehag av att det är så mycket bröd, skalar bort lite, det känns inte nyttigt helt enkelt. Äter ändå för att jag är hungrig, igen. En tjej kommer in i köket och frågar om jag inte äter lite sent? Hon tror att det är sen lunch. Klockan är bara fem.

Varför skriver jag allt det här? Vad är poängen liksom?

Jag ska väl i alla fall avsluta med att säga att jag följde med pappa till sturehof sen, han åt lite och jag tog en te. Hade jag inte köpt wrapen hade jag kunnat äta fint. Sen gick vi på bokhandeln Hedengrens; älskar älskar bokhandlar, de hade 40 procent rea, jag tipsade pappa om thiel-bok som han köpte och jag köpte en pocketbok.

Sen åkte jag hem! Ner i tunnelbanan, tillsammans med pappa faktiskt, och sen bussen från Slussen som gick på en gång. Motorvägen ända hem. Vips så var jag framme. In på Ica och köpte melon som jag nyss åt. Gott. Det var så länge sen jag åt melon.