Freud

Såg Alexander Bard i en tv-soffa häromdagen. Han nämnde att han i sin kommande bok utgår en hel del från det Freud pratade och undervisade om. I synnerhet det undermedvetna. Det är ett fenomen som påverkar oss på det mest underfundiga sätt. "Det är är mörkt och snuskigt", beskrev Bard det undermedvetna som, ungefär.

Jag köper helt konceptet med det undermedvetna och dess luriga inverkan på oss. För hur ska jag annars förstå det som ibland "sköljer över mig", fast inifrån, i form av starka känslor som jag inte riktigt vet vad dom beror på. Det känns i kroppen. Man brukar ju prata om att kroppen minns, att kroppen aldrig glömmer. Kroppen och det undermedvetna är väl goda vänner. Det kanske är en vedertagen sanning, vad vet jag, att de står i kontakt med varandra.

Jag bär på något som jag inte riktigt vet vad det är. Oftast ligger det i någon slags dvala och slumrar, men ibland vaknar det till liv. Man kanske skulle kunna beskriva det som en slags tickande bomb, men den metaforen skrämmer mig. Gillar inte den tanken. Jag minns när boken "Förr eller senare exploderar jag" (översatt titel) kom ut och jag såg den i bokhandeln. Jag hajade till, minns jag, när jag såg den. Det var som att det fanns något i den meningen som talade till mig. I boken var metaforen mer tydlig då huvudpersonen var sjuk i en svår sjukdom och när "bomben" briserade skulle väl det betyda slutet för denne då.

När det bubblade upp i mig i dag tänkte jag på det undermedvetna. Det blev starkare när jag hade varit och tränat. I och med att kroppen och det undermedvetna är kompisar så rör det väl om i grytan att träna. Det är säkert bra. Jag kan riktigt höra hur bra alla tycker att det är. Men det blir också jobbigt.

Det gäller då för mig att ta det lugnt, så gott jag kan, när det börjar storma inombords. Inte fly iväg till något som dämpar känslorna. Lättare sagt än gjort.

Promenader hjälper ofta, att distrahera med teve kan lindra för stunden. Att andas och vara med känslan, vara mindful, gör sitt ibland. Nu skriver jag, det är också ett sätt, men mer ett sätt att sortera tankar. Och få överblick på dagen.

En dag går fort. När man reser och dagarna är intensiva och fulla av innehåll känns de inte längre då? Jag tror det. Tack och lov var jag och tränade idag. Annars hade jag inte känt mig lika nöjd.

Natt.